Hemresa och action i sista minuten!

Sitter på San Franciscos flygplats och skall snart bege mig omkring 5500 miles mot Sverige med mellanlandning i London. Snart boarding och hinner dessvärre inte med ett längre inlägg. Lämnade Maui igårkväll och fick med nöd och näppe uppleva vintersäsongen på Maui som den skall upplevas, det vill säga med jättevågor och dessutom Kona vindar (vindar i motsatt riktning till passadvindarna). Det innebär unika förhållanden på ett av breaken nämligen Lanes.

Bidrar med en bild av en av mina absoluta favoritseglare och trevliga personer, Francisco Goya.

Vissa vågset var kalasfina och grymt stora, himmelriket för oss fotointresserade. Kite'are, vindsurfare och en och ett fåtal vågsurfare sågs dominera och spolas av monstervågor.

Känner stor saknad efter Maui som jag snart måste tillbaka till.

Som sagt, mer bilder och rapport hemma i Gbg.

Aloha och mahalo,

David

En perfekt måndag.

Måndagar är måndagar. Jag har hunnit uppleva drygt 1650 stycken och idag var en av de bättre av dem. Gick upp tidigare än vanligt, då jag hörde Frippe skaka liv i Foppa. Surfing i Paia Bay stod på schemat. Riktigt bra, knappt 2 timmar på vattnet och en godkänd våg som blev dagens bästa. Frippe fick en kanonfin våg och var mer lyrisk över detta än vad hans son är över sina Spindelmannenleksaker! Foppa fick ett par rides med. Det var inte helt lätt att ha koll på varandra när vågorna var överallt och storleken dessutom rejäl. Johan och Kate från Götet var förresten också närvarande. Vissa vågor var riktigt jäkla stora, tillräckligt för att inte jag skulle paddla in på dem. Det var inga set att tala om utan hela Paia Bay var som ett bubblande kaos. Riktigt kul förmiddagssurf!

Ho'okipa.

Hawaii's norra kuststräcka har börjat visa sig från sin rätta sida för säsongen, vilket innebär stora svall och således stora vågor. Idag var en av de fetare dagarna sedan jag kom hit den 12 dec. Det har visserligen varit ett par fina dagar med rejäla vågor (mast+) på Ho'okipa, men det är inte förrän hittills som det riktigt pumpar på. Det ryktades och hoppades på att tow-in tävlingen på Jaws skulle gå av i veckan, men det blåstes av idag läste jag på tävlingens hemsida. Anledningen var fel vind och att de hellre väntar till säkrare förhållanden. Dock kommer Jaws eller Peahi som det egentligen heter få 20+ fots svall (hawaiian), vilket brukar innebära framsidor på vågorna som är minst det dubbla i fot på framsidan, dvs mellan 40 och 60fot, med andra ord chans på vågor som är 20m höga. Och dessa surfar dom i! Sjukt och helt fantastiskt på samma gång!

Ett par timmars plåtning med solen på vänster axel är inte att rekommendera för övrigt.

Imorgon blir det roadtrip till Hana som ligger på Mauis östra sida. Många gånger omtalad som USA's vackraste vägsträcka, till och med en av världens vackraste, så förväntningarna är inte alls skyhöga. Foppa hänger på så det blir kul med sällskap. Måste läsa in mig lite ikväll så inget missas. Det blir en dag utan bräda, vilket känns helt ok efter dagens fina våg.

Till sist vill jag uttrycka min beundran för alla dessa grymma surfare som ger sig ut i ruskigt stora vågor och hanterar det. Här följer två hellriders!

Sydsidan och annat.

Åkte häromdagen till sydsidan till Makena och La Pèrousse Bay där den senaste vulkaniska utbrottet ägde rum här på Maui år 1790. Området som är täckt med Lava är enormt. När bilen inte går att köras längre är det promenad över halvkrossad lavasten som gäller och de är sylvassa. Snorkling och dykning är populärt här nere då vattnet är alldeles kristallklart och betydligt mindre strömmar än på nordsidan. Bukten är känd för att husera ett gäng delfiner varje morgon mellan 7 och 10, dessvärre inte denna morgon, tror man får vara där precis vid soluppgången, vilket jag inte lyckades med. Får bli nästa gång jag är här. Spektakulära vyer helt klart med karga lavafält där inget ser ut att kunna leva till regnskogsliknande miljöer bara 100 m längre upp på berget ovanför utbrottsplatsen. Utmed strandpromenaden passerar man till en början små oaser med fina träd och enstaka sandstränder men oftast brunsvart lava, krossad lava, blandat med kontrasterande vit korall.
Sydsidan är påtagligt varmare och torrare än nordsidan, vissa dagar riktigt stekhett. Igår var det förresten en av de varmaste januaridagar på väldigt länge och det är är bara att hålla med.

Igår begav jag mig ut på Kanaha för att bemästra SUP (Stand up paddleboarding). En 11' Lairdbräda var inte tillräckligt stor för att lära sig på utan komplikationer. Det är helt enkelt rätt klurigt men övning visade sig ge visst resultat. Man står upp och med bred stance för brädan framåt med en paddel av längre format. I Kanaha är det ett par hundra meter ut till breaket i nära inpå plattvatten. Väl därute är tanken att stå rätt med brädan när en våg kommer och paddla in precis i rätt ögonblick för att sedan rida vågen. Jag lyckades komma med en våg som var hyffsad, dock från knästående i take off. En pappa var ute med sin lilla 4-åring framför sig som klamrade fast sig i hans shorts och tog hur många fina vågor som helst, grymt imponerande. Såg inte dem trilla en enda gång under nästan två timmar, till skillnad från mig...
Skitbra träning är det också, till skillnad från alla overkligt tråkiga gym. Träning och samtidigt surfa! Jag kommer lätt skaffa en egen hemma till sommaren. Långpaddling utmed kusten, vilka är med?
Här följer lite bilder.

Lavans väg ner för berget.

En get på sydsidan.
La Pèrousse.

Lite fina gröna oaser emellanåt, men mest korall o lavastränder.

Mer Haleakala.

Vulkanens högsta punkt är 3055m, men här påpekar man gärna att under havsytan finns ytterligare drygt 6000m vulkan, vilket gör Haleakala till världens högsta berg.Utsikten över molnen är fantastisk.

Och ett litet klipp från toppen.

Toppen av vulkanen Haleakala!

Började dagen med att åka uppåt vulkanen Haleakala på Maui's östra sida. Egentligen ligger byn Paia där jag bor vid foten av Haleakala, så det är bara att blåsa på uppför berget. Makawao, Pukalani och Kula, sedan börjar stigningen på riktigt. Planen för dagen var inte att nå toppen på vulkanen då min Maui Cruiser (Ford Escort kombi av äldre modell) inte känns alltför tillförlitlig. Det skulle visa sig att mina farhågor var lååångt överdrivna och Forden var på strålande humör.

Solen försvinner då molnen hopar sig ovan, sedan blir det påtagligt kyligare och växtligheten ännu mer storslagen. Från fält med sockerrör vid vulkanens fot till frodiga gröna skogar, färggranna buskar och träd och betydligt fuktigare klimat en bit upp på berget. Vid skylten som markerar 4000 fot (ca 1200meter) ovan hav tyckte jag att resan uppåt berget hade pågått en mindre evighet. Hit är det inte ens halvvägs upp och den riktiga klättringen upp på berget har knappt börjat. Vägen börjar slingra sig rejält, upp mot nedre molngränsen och det sockervaddsliknande fluffiga molnen man ser när man flyger är här snarare dimma och dis. Resan fortsätter upp för vulkanen, genom diset för att sedan ge vika för solens strålar och vips så är himlen alldeles klarblå. Jag befinner mig ovan molnen! Långt ovan molnen! Från toppen ser man tydligt vulkanen Mauna Kea på Hawaii the Big Island, drygt 14 mil bort. Förresten så ser man jordens krökning från 3000m höjd. Mäktigt!

Luften här uppe är påtagligt tunnare och en lättare promenad upp till en av utsiktsplatserna känns tydligt med andfåddhet och stegrande puls som följd, så kortare pauser är nödvändiga.

På väg uppåt.

22 miles to go.

Molnen börjar visa sig. Solen är borta och därmed även färgerna.

Precis på väg ut från molnen. Vacker blå himmel visar sig till slut.
Här står jag nästan på toppen av Haleakala. Kratern rymmer Manhattan vilket ger lite perspektiv till hur stor vulkanen är.

Mer Ho'okipa.

Fler bilder från den 5 januari 2008.

Den här snubben spolades upp på klipporna. Men inte utrustningen som han trodde. Strömmen tog snällt med prylarna ut igen, bakom hans rygg. Men istället för att hoppa i vattnet igen struntande han i prylarna och gick upp. Viss betalning förhandlades antagligen om eftersom en livräddare snart begav sig mot Lanes och till sist lyckades få in snubbens utrustning nere vid Mamas Fishhouse.

Levi dominerar. Bilden är från 2009. Skrev fel i bilden.
Säkerheten själv, Keith Taboul, tappar för ovanlighetens skull fötterna och strax därpå flyger både han och utrusningen, fast inte tillsammans. Bilden är från 2009. Skrev fel i bilden.
Volcom tävling på Pavillions. Bilden är från en av slutfinalerna. Lite orättvisa vågset mellan heaten, men ibland smällde det till ordentligt. Själv satt jag på första parkett och plåtade. Bilden är från 2009. Skrev fel i bilden.

Ho'okipa action.

Igår var det bra tryck på Ho'okipa. Blåsigt och vågor. Perfekt för foto tyckte jag och stannade på land. :) Vissa set var svinstora så torra land var helt OK för mig. Kul plåtning också! Fler bilder i nästa inlägg.

Frippe fångar foton. Stilstudie av Frippes plåtande. Se hans bilder på fredolind.blogspot.com

Perspektivet är viktigt!
Levi Siver gör en fet aerial, bara sådär..!

Fortsättning...

Det var ju inte oväntat massor att plåta den här dagen, så här kommer lite fler bilder. Fler kommer, blogger tillåter endast ett antal bilder per inlägg.

Vacker utsikt över nordvästra Maui.

Väg 340.

Plumeria - utan tvekan den vackraste blomman som finns. Skall se om jag kan få med mig en planta hem.

Roadtrip - Kahului till Lahaina

Måndag och lite halvpanik över att jag bara har 10 dagar kvar på Maui, för den här gången skall jag tillägga, fick mig att vilja köra den fina kuststräckan Kahului-Lahaina på öns nordvästra sida. Litet stop på Safeway för lite käk och Aloha Maid (svingod icke kolsyrad dryck i flera smaker). Vägen är en riktig upplevelse då den ringlar sig upp på berget utmed havet. På vissa avsnitt är vägen bara tillräckligt bred för en bil och utan direkta skyddsräcken på passagerarsidan blir det ganska spännande, till och med i krypfart. Kors här och var vittnar om frivillig eller ofrivillig lufttur nedför berget. Nej, så farligt är det inte att köra här, under veckans alla dagar åker mängder med turister i hyrbilar den spektakulära bergsvägen.

Här på öns nordvästsida finns en del farmer och kossor betar förnöjt det gröna gräset med fantastisk utsikt över Stilla havet. Dessa kossor kan inte klaga alltför mycket över tillvaron, de slipper ju vintern inte minst.

Jag startade ganska sent på dagen och nån timme innan solnedgången hade jag bara hunnit till Honolua Bay som för övrigt är mest känt för sitt surfbreak. Honolua producerar en fantastisk högervåg som är erkänd som ett av världens bästa vågsurfingställen, särskilt då ett rejält svall drar in över öarna. Inget för mig, eller jo, kanske idag, då det var lagom pyttelitet för min smak. Vid ett svall är det proppat med overkligt duktiga surfare.

Vissa smala avsnitt med god utsikt neråt...

Kossan, Stilla havet o blåsten.

Kahakuloa head.
Min Maui cruiser.